Skip to content
Söndag den 4 september bjöd Socialdemokraterna i Botkyrka in till en, vad de valde att kalla, familjedag. Där lockade de familjer med gratis ponnyridning, hoppborg, ansiktsmålning med mera, för att förmå såväl importerad valboskap som insomnade gråsossar att komma till Hågelbyparken för att lyssna på statsminister Magdalena Andersson.
Dock var det inte bara ovannämnda som togs sig till parken denna dag, utan även aktivister från Nordiska motståndsrörelsens Näste 1.
Det fanns lite nyfikenhet över att få höra vad en folkförrädare drar för floskler under sitt valmöte, och det var just vad som kom ur henne likt mundiarré. Mer och bättre vård till alla, fler poliser och hårdare straff, Sverigedemokraterna är gamla nazister och bla bla bla…
Motståndsmännens främsta syfte var dock inte att lyssna till en värdelös sosse till statsminister, utan istället var man där för att häckla och störa henne. När NPC:erna på plats applåderade åt henne så buade aktivisterna rejält och skrek sla
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Nu när fientligheterna har trappats upp i Ukraina så är det lätt hänt att vi som människor faller in i tankebanor om vem som har mest rätt, Ryssland eller Västvärlden. Medvetet har man lyft fram propagandan på det här viset, mest för att det är enklare för människan att titta på saker från ett ”svartvitt” perspektiv. Böcker om politisk historia skvallrar också om att amerikanska presidenter gärna önskar att deras rådgivare kokar ned alla de möjliga förslagen till två olika förslag så att presidenten har två ståndpunkter att välja mellan.
Men jag hade tänkt att bryta det här ”svartvita” tänkandet och lyfta era blickar till det jag anser är viktigt. Speciellt nu när ni kommer påverkas av all krigspropaganda.
Hos er läsare finns antagligen en objektiv grundsyn som leder till att ni har en viss förståelse över varför Ryssland geopolitiskt agerar som de gör. USA själva skulle ju till exempel aldrig tillåta att Mexiko gick med i en försvarsa
Jag vill börja med att säga att jag förstår att det bultar i ett nordiskt hjärta vid tanken på att vita folkfränder dör i ett krig i vårt Europa. Altruism är en av de nordiska folkens främsta rasliga karaktärsdrag och ett annat är mod. Att då vilja ge vad man kan för att skydda andra är såklart något vackert, något som visar att du ännu är i åtminstone någorlunda kontakt med ditt inre och inte förslavats helt av materialismen.
Jag förstår med andra ord känslorna och instinkterna som ligger bakom tankarna att vilja åka ned till Ukraina för att delta i kriget. Jag har däremot betydligt svårare att förstå de som verkligen väljer att göra slag i saken och göra tankarna till verklighet, för hur mycket dina känslor och instinkter än säger det så borde det efterföljande logiska resonemanget sedan sätta stopp och få dig att inte åka.
På samma sätt förstår jag till fullo de som någon gång tänker tanken att vilja ta till vapen och skjuta ned folkförrädare eller rasfrämmande våldtäktsmän hä
Det finns säkert någon som kanske menar att den här artikeln kommer nästan en vecka försent och borde publicerats redan under förra veckan. Jag tänkte dock inledningsvis under konflikten att det här kriget egentligen inte var så viktigt överhuvudtaget för Nordiska motståndsrörelsen att ha en officiell åsikt kring. Att egentligen berör hela Ukraina-kriget oss och vår kamp på Nordens gator och torg väldigt lite i nuet. Detta i kombination med att andra skrev och talade om kriget utifrån olika perspektiv både här på motståndsrörelsen.se och på den oberoende nationellt socialistiska nyhetssidan Nordfront, gjorde att jag helt enkelt inte såg det som ett måste att prioritera den artikel som du nu läser.
Sedan förstår jag givetvis att det finns andra anledningar som gör konflikten intressant redan här och nu och att den på lång sikt kan leda till konsekvenser som rent av kan komma att bli avgörande även för oss.
Det är dock väldigt många som undrat och resonerat kring vårt ställningstag
